Kyokushin Karate

Sosai Masutasu Oyama

Grundaren av Kyokushin karate, Sosai Masutasu Oyama, föddes 1923 i Korea. Han började sin träning av kampsporter genom att träna kempo vid nio års ålder. Vid femton års ålder flyttade han till Japan där han kom i kontakt med karate. Han tränade både Shotokan och Goju-ryu och redan som artonåring erhöll han Nidan (andra gradens svartvälte). Efter andra världskriget isolerade han sig på berget Minobu under det att han tränade hårt. Han deltog sedan i ”All Japan Championship Tournament” och vann överlägset. Efter denna händelse beslöt han att ägna hela sitt liv åt karate.

Ännu en gång isolerade han sig, denna gång på berget Kiyozumi där han stannade i 18 månader. Allteftersom månaderna gick blev han både fysiskt och psykiskt starkare. Många timmar ägnades åt meditation och det var då han lade grunden till sin egen stil, Kyokushinkai.

Han återvände från berget 1949 och påbörjade arbetet med att sprida Kyokushin. 1954 öppnades den första dojon och tio årsenare, 1964, öppnades Honbu dojo i Tokyo. Samma år grundades International Karate Organization (I.K.O) som är det världsförbund som styr utvecklingen av Kyokushin karate. Honbu dojo fungerar ännu idag som högkvarter för Kyokushinkai. Sosai Masutatsu Oyama arbetade hela sitt liv med att utveckla och sprida karate och när han avled i april 1994 efterlämnade han en av världens största och kraftfullaste karatestilar.

Dojoetikett

När vi tränar Kyokushin är disciplinen en viktig del av träningen. Många instruktioner ges på japanska. Vi tränar oss i uppförandet mot varandra för att utveckla vår karaktär.

1. Visa vördnad och ödmjukhet inför lärare, kamrater och karatekonsten. Skada inte karatens anseende genom olämpligt tal eller uppträdande, absolut högsta vikt läggs vid detta även utanför klubbens lokaler.
2. När man kommer in i dojon, står man upp och hälsar reglementsenligt. Det samma gäller när man lämnar dojon.
3. Alla hälsningar ledsagas av ordet ’osu’, som är en internationell Kyokushinhälsning, det uttalas högt och tydligt. Ordet kan också användas till att visa att man har förstått det instruktören har sagt och skall alltså användas i stället för ja.
4. Kommer man för sent till träningen, sätter man sig ner och väntar på tillsägelse från instruktören att få ställa in sig i ledet.
5. Innan man kommer in i dojon, skall dräkten vara påsatt ordentligt och bältet knutet.
6. Ingen elev får lämna dojon utan att först ha hänvänt sig till instruktören.
7. Vi tuggar inte tuggummi osv i dojon, vi visslar och sjunger inte heller.
8. Finger- och tånaglar skall alltid vara kortklippta, för att undvika skador.
9. Dräkten skall alltid vara ren och eleven skall uppträda på ett korrekt sätt.
10. Halskedjor, armband, ringar etc. får inte bäras under träningen, också på grund av skaderisken.
11. Träningslokalen får ej beträdas med skor.
12. I träningslokalen fordras ett korrekt uppträdande, samt att instruktörens anvisningar följs. Det läggs stor vikt på en god träningsinsats och en respektfull inställning till karaten.
13. Uppställning i dojon skall alltid ske i gradordning, med de högst graderade längst framme till höger och sedan i fallande ordning bakåt lokalen.

Kanku och kalligrafi

Symbolen för Kyokushinkai är Kanku. Kanku betyder himmelsbetraktande form och har sitt ursprung i Kanku kata. Katan börjar med att man håller upp händerna och låter pekfingrar och tummar vidröra varandra. Blicken riktas sedan genom mitten, betraktandes himlen eller månen. Spetsarna i Kankusymbolen visar fingrarna och symboliserar det slutgiltiga eller höjdpunkten. De tjockare delarna visar handlederna och symboliserar kraft. Mitten visar öppningen mellan händerna och symboliserar kontinuitet och cirkulära rörelser.

En annan vanlig symbol är den kalligrafiska representationen av ”kyokushinkai”. Den bärs till exempel över hjärtat på utövarens dräkt.

Musashi – Strävan efter perfektion

I utvecklingen av en atlet kan det inte bara finnas en grad av intelligens och förståelse för det man gör, utan det måste finnas den ultimata inställningen, drivkraften att bli någonting bättre än medel. Att vara bäst på någonting är en känsla som många aldrig får uppleva. Men vad får du för känsla om du utklassar någon i en övning eller i ett moment?

Det är ingen hemlighet att för de flesta är kampkonsten en hobby idag. Idag är vi fast i kampen om att jobba, få in pengar till mat, boende, räkningar mm. Vi är upptagna med familj och massor av övriga faktorer som tar tid och energi som vi kunde lägga på träning, strävan efter perfektion. Om du inte hamnat under den kategorin utan kan ägna dig fullhjärtat åt din stil samtidigt som du arbetar och lever ett trevligt liv ska du se dig som lycklig. Ja, den långa färden till templen för att offra nåt så man uppnår sprituell tillfredställelse i samband med kampträning kanske är förbi, Även om det ännu idag går att hitta platser och människor med dessa egenskaper så anser många att man inte kan ägna så mycket tid åt kampkonst idag.

Så vart hamnar utövaren som vill mer, lära sig mer, vara mer? Denne hamnar under kategorin den med den ”rätta inställningen”. Att inte ge upp, att träna fastän de arbetat åtta timmar för att få ihop pengar för att överleva.

Vi måste minnas tillbaka och se på de stora mästarna som de flesta hade andra arbeten och sysslor. Många av mästarna var bönder, fiskare, lärare eller hade andra sysslor som de avslutade mot dagens slut och tränade i hemlighet på natten. Ofta fick de offra nattsömnen och andra lyxerier för deras träning.

Vi når våra mål genom gedigen träning. Det är inte som i filmerna där någon blir en sensation över en natt eller förblir stjärna hela sin livstid. Det är bara många, långa svetttimmar som formar våra tekniker, styrka och förmågor till perfektion. Det är de som tar det extra steget, pushar sig en bit till, som inte låter kroppen vila fastän den inte kan utföra det hjärnan vill, och det är de som fortsätter till kroppen och hjärnan arbetar tillsammans, det är de, som har dessa egenskaper, som utgör en mästare.

Musashis kampstrategi
Musashi var Japans största svärdbärare. Hans strategi om kamp som här följer kan man hitta i boken om de fem ringarna.
1. Tänk inte oärligt. Om du gör det störs du på många sätt att hålla sinnet tomt och öppet, du får inget ego och du avstår från falsk stolthet.
2. Färdighet ligger i träning, för att bemästra något måsta man träna regelbundet.
3. Lär känna varje kampkonst och ha sinnet öppet, det finns ett Japanskt ordspråk som säger ”glöm aldrig en nybörjares tankegång” Den sanne kamputövaren försöker alltid lära sig nya saker.
4. Känn till alla stilar, genom att känna till alla olika stilar kommer du aldrig i underläge för att du ignorerat en stil. Var den som kan bära många olika hattar.
5. Skilj mellan att ha det eller inte ha det, att veta om man har det eller inte kan vara svårt men om du sätter upp mål kan det vara lättare att veta om du uppnår dem.